I sin nionde match för Brynäs hade då äntligen Kyle Wanvig fått sitt namn på tröjan. En liten petitess, på det stora hela kan tyckas, men de små detaljerna är inte ovänstenliga för vilka signaler som sänds ut ifrån föreningen. Enligt uppgift har nu Brynäs iaf hittat en lösning med sin leverantör, som förmodligen har tummat lite på sin exklusivitet, åtminstone att tillåta en provisorisk namnskylt innan den riktiga, så att säga, har anlänt från Kanada. Det var på tiden, tycker jag. Detta har vi ju nu sett i flera års tid.

 

Brynäs klubbdirektör Hans-Göran Karlsson vill se fler mål i matcherna i Elitserien. Målsnittet har i stort halverats på 30 år, från c:a 9 mål till 5 mål i snitt. Publiken vill se mål, vilket är viktigt för det totala underhållningsvärdet. En faktor, som kan bidra till att råda bot på den vikande publiktrenden. Visst vore det trevligt att få se mer mål. Jacob Markström och Anders Lindbäck får ursäkta, men nog vill de flesta brynäsare hellre ser laget vinna med 5-4 än exempelvis 2-1.

 

Men mål i all ära, viktigaste är dock att poängen trillar in i tillräcklig grad. Brynäs lagbygge, har sin stora styrka i att vara ett defensivt ramstarkt kollektiv, med tydlig balans åt ”inåtriktad” spetskompetens (se förra krönikan). Därför är det viktigt att den styrkan även fortsättningsvis får sätta sin prägel på lagets matcher. Det gäller ju att, i förhållande till motståndaren, försöka få ut så mycket av det egna laget som möjligt.

 

Något som jag tycker Brynäs har lyckats väldigt bra med så här långt på säsongen, med sin fokus på en tajt defensiv, tålamod och bra avvägningar i spelet, med tydliga roller och hög arbetsmoral. Vilket hittills har tagit laget till en fin mittenplacering, vilket är mycket väl godkänt för ett lågbudgetlag, som allmänt sågades vid fotknölarna av expertisen, innan säsongen.

 

Därför tycker jag att det även är helt åt helsike med det dagliga "tuggande" om lagets måltorka eller svårighet att göra mål. Det hänger naturligtvis ihop med att det finns betydligt fler defensivt skickliga spelare i laget och att mycket kraft läggs på att hålla motståndarna borta från målprotokollet. Något som fjolårets stora såll i Elitserien, alltså Brynäs, har lyckats med på ett enastående sätt. Som sagt det handlar om att spela efter sina resurser och ta poäng. Brynäs kan när som helst, likt trycka på en strömbrytare, börja göra fler mål i matcherna, utan problem. Men hockey handlar som bekant om att göra minst ett mål mer än sina motståndare och ta poäng, så jag ser mycket hellre 1-0 till Brynäs än 4-5 i baken.

 

Vill vi däremot oftare se 5-4 till Brynäs, så att säga, ja då behöver Brynäs tillföra tre, fyra spelare av en hög offensiv elitserieklass. Kostnaden för det är ungefär 8-10 miljoner kronor ytterligare, på årsbasis. Så det är hög tid att, inte minst vi gävlebor, tar av oss de ändå så fula sextio-sjuttiotal glasögonen, samt de skygglappar vi betraktar vårat Brynäs genom. Tiden är inne att inse att utvecklingen i elitishockeyn håller på att springa från Brynäs och Gävle. Elitseriehockey är ”big business” och Gävle ligger i en liten och en relativ fattig region i södra Norrland. Så krass är verkligheten.

 

Men Brynäs har traditionen och kulturen på sin sida. Hockeykunskapen, innanför väggarna är stor. Juniorverksamheten är ledande i Sverige. Det kan räcka långt för att streta emot utvecklingen. Men huvudnyckeln, den har vi. Vi brynässupportrar alltså, vi måste acceptera och vara glada i detta läge att poäng tas och inte förvänta oss något finlir. Ska vi gnälla över spelet, måste vi först på ett bättre sätt än nu, gå på matcherna och därmed ge laget de finansiella musklerna, att kunna ge oss det vi helst vill ha. Gnäll hemma i soffan, framför ”dumburken” kontra handling att gå på matcherna, det är frågan? Hur vi som kollektiv svarar på denna fråga, har stor betydelse för Brynäs öde, som elitserieklubb, den närmaste femårsperioden.

Niklas Czarnecki fortsätter att coacha laget aktivt. För ett par veckor sedan var jag djupt oroad över hans passiva coachning, där spelarnas istid var huggen i sten och där ingen eller bara liten hänsyn togs, till dagsformen hos spelarna. Hästar på ”grönbete” m.a.o. som sätter ner lagets slagstyrka och kostar på, i förlorade poäng. Förändringen i hans sätt att coacha har dock genomgått en förvandling. Nu kan jag avskriva denna oro, tack för det!

 

Jonathan Granström har varit bra hela säsongen hittills. Men har, ända fram till de två senaste matcherna, fått stå tillbaka i istid och istället varit lagets ”hjälpgumma”. Men med Micke Linds skada, är det nu hans tur att dra ett tyngre lass i laget. Alexander Sundström har även gjort det på ett bra sätt innan. Viktigt, sett över en hel säsong, är att Granström och Sundström kan på ett bra sätt, växeldra med varandra för att orka, då främst mentalt, hela distansen ut, då båda fortfarande är unga och relativt orutinerade. Just nu ser det iaf lovande ut.

 

Spelarnas spetskompetens är något det ofta pratas om. Inte minst angående Brynäs, om de har det i sitt lag, i tillräcklig grad eller inte. Det är ju en hel massa egenskaper hos en spelare, som sammantaget ger denna sin hockeykompetens. Exempel på egenskaper är: teamwork, beslutsfattande, taktisk skärpa, kreativitet, puckbehandling. Det intressanta här är att marknadsvärdet på en spelare skiljer sig rejält, beroende på vilken eller vilka egenskaper spelaren har spets i. Marknadsvärdet är exempelvis högre för en center med spets på kreativitet och puckbehandling än en center med spets på teamwork och taktisk skärpa. Eller annorlunda och mer allmänt uttryckt, så helt oavsett spelarens position så ger ”utåtriktad” spets, sådan som är väl synlig, som exempelvis i målprotokollet, ett högre marknadsvärde än den ”inåtriktade” spetsen, som kräver en noggrannare titt för att upptäcka, så som teamwork.

 

Just skillnaden på marknadsvärdet mellan ”inåt-” och ”utåtriktad” spetskompetens är också något som Sportchef Micke Sundlöv tagit fasta på. Med Brynäs tajta spelarbudget, har därför stort fokus lagts på att värva spelare med ”inåtriktad” spets. D.v.s. spelare med bra karaktär, som han ofta själv brukar säga. Där Brynäs spelidé då är anpassad för att passa spelare med dessa kvalitéer, på ett bra sätt. Så visst finns det gott om spetskompetens i Brynäs.

 

Men det handlar ju även om en mix. Ett framgångsrikt lag behöver ha en bra mix och balans mellan de ”inåt-” och ”utåtriktade” spetsarna. Det finns ju också spelare i Brynäs med den ”utåtriktade” spetsen, men de är för få och denna brist i mixen är, tycker jag, lagets största svaghet. Det finns, tycker jag, en inbyggd svaghet i förmågan att kunna föra spelet, samt för att vara effektiva i PP. Men å andra sidan finns en inbyggd styrka i PK. Både svagheten i PP och styrkan i PK stöds även, i dagsläget iaf, av aktuell statistik.

 

Denna svaghet i mixen, är jag helt säker på att Brynäs själva håller med om. Men det kostar stora pengar att värva ”utåtriktad” spets. Pengar som Brynäs helt enkelt inte har. Men där de istället genom en bra anpassning mellan spelidé och den spetskompetens som finns, ändå ska vara tillräckligt slagkraftiga för att hänga med i serien. Ännu så länge, ser det bra ut iaf. Dessutom ser det lovande ut, tycker jag, att nyförvärvet Kyle Wanvig kommer att bidra till en bättre balans i mixen och viktig injektion för PP-spelet. Det blir spännande att följa honom och kedjekamraterna Daniel Widing och Stephen Dixon, i den s.k. WDW-kedjan. Denna trio kan, tror jag, mycket väl vara en nyckelkedja för att rent av ta Brynäs till slutspel.


Brynäs gav relativt nyligen ut sitt officiella Hockeymagasin. I denna kunde vi läsa hur Niklas Czarnecki pratade sig varm om den s.k. FIRO-modellen. (Fundamental Interpersonal Relations Orientation) presenterad 1958 av den amerikanske psykologen Will Schutz (1925-2002). I korta drag går den ut på att en grupps effektivitet styrs av gruppmedlemmarnas relation och kommunikation med varandra, som i sin tur är beroende av vilket mognadsstadie gruppen hunnit utvecklats till, sedan den skapades.

 

Denna teori/modell överfört till hockey innebär alltså att en grupp är exempelvis en kedja och i det dagliga hockeysnacket pratar vi ju även om ”en väl ihopspelad kedja” eller ”de känner varandra utan och innan” osv. vilket är kännetecknade för en väl fungerande kedja. Men detta är inte några nya rön precis. Varför är denna modell intressant i en krönika om Brynäs? Svaret är att modellen betonar vikten av tålamod, dvs. att kedjorna ska kunna hinna utvecklas och nå en hög mognadsgrad. Eftersom denna modell då är en så viktig ledstjärna för Niklas Czarnecki, så präglar det hans coachstil och ger en förståelse för hans motvilja att vaska om i laget, med en till synes rätt passiv hållning i båset, som nog kan upplevas som väldigt frustrerande för oss supportrar, inte minst då när det går tungt för laget.

 

Värt att betona i detta sammanhang är också att kedjorna var exakt desamma omgång 20 som omgång 1, med undantag att Lauritzen ersatt Danielsson av förklariga skäl. Skillnaderna i kedjorna däremellan har även varit ytterst marginella.

 

Jag måste säga att jag köper detta tänk fullt ut. Långsiktigt finns mycket att vinna med denna strategi och tankesätt. Men för den delen behöver detta tänk inte dras till sitt absurdum. Men där tycker jag tyvärr Niklas Czarnecki är farligt nära. Detta tänk behöver inte utesluta en aktiv coachning under matcherna. Exempelvis med mindre istid för en kedja som har en tung match oavsett vad de heter. Även vaska om i kedjorna om exempelvis en spelare i en kedja har det tungt och drar med sig kedjekamraterna. Visst han gör det till viss del, men på tok för lite och framförallt ofta för sent i matcherna.

 

M.a.o. istiden för spelarna är till stor del huggen i sten redan före matcherna och dagsform tas det då även väldigt lite hänsyn i dem. Jag undrar varför? Han kan ju återgå till sina kedjor matchen efter, där de då hunnit diskutera matchen som var, och rättat till och justerat detaljer som där gjordes fel.

 

Har Brynäs, med sitt relativt svaga lag, råd att ta så lite hänsyn till dagsformen i matchningen av spelarna? Nej, jag tror inte det. Det får negativa konsekvenser för poängskörden.

 

Hur påverkar det moralen i laget? När laget går bra och vinner är säkert de flesta nöjda och glada inom laget, oavsett istid osv. Men när det går tungt, som nu, hur reagerar spelare som är pigga och känner att de spelar bra, men få stå tillbaka för spelare som kanske är ett större namn än de själva, men inte levererar mycket av värde i aktuella matchen? Jag tycker mig nu se tendenser till missnöje på vissa håll.

 

Jag tror att Niklas Czarnecki måste bli mer aktiv och flexibel och mindre fundamental i sin coachning, med början nu. Hans jobb hänger på det rent av, tror jag. Det kan faktiskt, i värsta fall, röra sig om ett par veckor bara. I vilket fall som helst, det blir hyperintressanta att följa och garanterat en stor prövning för brynäscoachen. Klarar han att få stopp på läckaget, som håller på att sänka brynässkutan? En seger mot Frölunda i eftermiddag, ett viktigt steg på vägen.

Tre matcher har nu spelats, sedan min förra krönika, där jag ifrågasatte och kritiserade Niklas Czarneckis passiva coachning, och stämplade den som ”FIRO fundamentalisk”. Jag önskade mig en mer aktiv coachning, som tar mycket större hänsyn till dagsformen för hur istiden fördelas mellan spelarna i matcherna, samt att det behövdes, med början nu på direkten. Då min övertygelse var att Brynäs var rejält illa ute, där Czarneckis väg till Arbetsförmedlingen, redan var utstakad och i marschfart redo att ta sin form.

 

Som genom ett trollslag, har jag fått min önskan uppfylld. I de tre efterföljande matcherna, har Czarnecki coachat aktivare än någonsin tidigare i Brynäs. Bra! Men se till att även fortsätta på denna väg. En väg som, jag tycker, ger en bättre balans när det gäller det som är bra kortsiktigt, kontra det som är bra långsiktigt. Inte sällan är de motstridiga med varandra, och kräver en ständig balansakt säsongen igenom, från brynäscoachen.

 

Nu inbillar jag mig inte, att min förra krönika hade något med coachningsförvandlingen att göra, men den speglade säkert väl hur diskussionerna, internt inom Brynäs gick, inte minst då mellan Sportchefen Micke Sundlöv och tränartrion, med Czarnecki i spetsen. Czarnecki blev då, tror jag, varse om det skarpa läget och att tiden var mer än mogen, att bli mer pragmatisk och mindre fundamental, i sitt sätt att coacha laget. Varaktigheten i denna insikt, får dock framtiden utvisa. Men jag tror ändå att sannolikheten är stor att den håller i sig.

 

Glädjande, så har heller inte resultaten i dessa tre matcher varit dåligt, utan tvärtemot, väldigt bra. Två segrar och en oavgjord. Vad den aktiva coachningen har haft för betydelse för detta poängutfall, kan vi egentligen bara spekulera i, eller skicka vidare till ”Fråga Lund”. Jag har dock min åsikt klar för mig, dvs. att den, i det pressade läget laget befann sig i, har haft en stor betydelse. Inte minst senast i matchen mot Färjestad, där Brynäs dagsform som helhet, inte alls var bra, snarare såg det trögt ut på många håll. Czarnecki vaskade om och trots bra motstånd så lyckades en poäng bärgas.

 

Mycket tack vare bra coachning, samt ett tecken på att laget har ett stabilt grundspel att kunna luta sig mot. Viktigt att kunna ta poäng, även när en eller flera cylindrar, inte vill tända igång. Det visar på en inneboende styrka i laget som, med det täta matchandet, kommer att bli en viktig ingrediens, att kunna plockas fram, för säsongens slutliga utfall.

 

Något som dock måste bli mycket bättre, helst med start redan till nästa match borta mot Luleå, är backarnas attityd till att vilja vända spelet snabbt. Det ska sitta i ryggmärgen på samtliga backar, att snabbt vända upp, överblicka läget, för att sedan bedöma om läget är det rätta att leverera en snabb passning uppåt. Ofta tittar de inte ens just nu. Istället stannar de upp, åker och tar burskydd osv. Den berömda för korta filten i hockey är viktig. Antingen fryser du om huvudet eller fötterna, den som då bäst växlar filtens läge (spelvändningar), klarar sig i regel bäst ifrån att frysa (bra chans att vinna matchen). Titta gärna lite extra på denna detalj, "konstruktiva spelvändningarna", i de närmaste matcherna framöver, det kommer jag att göra åtminstone.