Härligt! Slutspelsplatsen är nu säkrad i och med segern mot HV 71. Men det var visserligen inte mycket till hockeymatch då Jönköpinggänget hade tre enheter som mentalt satt kvar ute i bussen. Men strunt samma var väl det. Men inte lika mycket strunt samma är att när slutspelet drar igång så bjuds det på helt andra bullar och då gäller det att Brynäs, denna gång, kan svara upp.

Brynäs är bra och har för närvarande tre bra kedjor när det gäller serielunkshockey. Hansens kedja har dock noll i kemi sinsemellan, när det gäller det offensiva spelet åtminstone. Men nu inför slutspelet måste Brynäs vara ärliga mot sig själva genom att krasst och objektivt gå till verket med att bli bättre att ta sig in på mål i anfallsspelet även i slutspelet.

Det är inget att hymla om. Brynäs är främst ett finsnickargäng med de spelartyper man har. Därför tror jag det är viktigt att varje enskild spelare nu tar en rejäl titt på sig själva i spegeln, knyter näven och plockar ut några extra procent när det gäller det fysiska spelet samt modet att utmana och gå rakt på mål. En extra stor spegel vill jag ge till Ove Molin, ”Åttornas” mästare. Flashig skridskoåkning och klubbteknik men har inte doppat näsan i hetluften många gånger det senaste decenniumet. Nu har han förmodligen sin sista chans….

Men mitt stalltips är ändå att Czarnecki kommer att bli tvungen att spräcka kedjan Kahnberg, Nordqvist och Molin och sätta Granström tillsammans med exfrölundaiterna, för att få igång produktionen för denna enhet även i slutspelsföre.

Just nämnde Granström tillsammans med trion Dixon, Silfverberg och Hansen har jag högst förväntningar på ska kunna tagga upp bidra till ett härligt grinigt och elakt Brynäs utan massa krusiduller i anfallszonen.

Sedan hoppas jag att det en gång för alla är färdigtjatat om Brynäs backskador. Jonssons skada var ju en förutsättning för att Kokko skulle komma hit i huvudtaget. Sedan ställer jag ett stort frågetecken om Jonsson ändå är så mycket att ha i ett slutspel? Sämst när det gäller som mest är åtminstone min bild av honom, både från serielunk (kritiska lägen i matcherna exempelvis vid forcering i slutminuten) och fjolårets slutspel.

Istället har Hietanen fått mera svängrum och Sundström gör det ändå riktigt bra på backen. Grönholm är också en bra ersättare för Andersén. Hur som helst så är min övertygelse att Brynäs framfart i slutspelet avgörs främst av dem själva. Hur hungriga är de? Hur är det med viljan att ta en smäll för att komma in på mål, vara först på returen osv?

 

Fy fasen, vad har de haft för kriterier på Canal + för tillsättningen av kommentatorerna på säsongskortsmatcherna? Christan Andersson, vilket oändligt surrande. Jag är ibland tvungen att stänga av ljudet på tjockTV:n. Sedan den där jäkla frågan/tjatande om vad lagen tar med sig från den ena matchen till nästa. Imbecillsnack! Fråga något vettigt eller ge sjutton i det helt istället. Skippa intervjuerna i sådant fall. Jisses!

Bengt Åke Gustafsson har tagit ut sin trupp till OS. Som Förbundskapten tar han naturligtvis ut ett lag utifrån sina preferenser och vad han tror på. Spelare som hoppats men i slutändan inte kommit med i truppen får vara hur besvikna de vill. Men att bara för det börja frågesätta Bengans uttagning i media är hur lågt och karaktärslöst som helst. För att inte säga väldigt oproffsigt. Samuelsson och Franzén. Jisses!

Men måtte Bengan ha gjort rätt som tagit ut Peter Forsberg. Har ”Foppa” lyckats spela sex matcher i rad de senaste sex åren? Det får inte bli något fladdrande in och ur laget under turneringen, med det energiläckage, turbulens det skulle skapa. Dessutom vilket trist tjatande i media blir det då inte. Ska ”Foppa” spela eller inte? Nä tiden är knapp nog ändå att spela ihop enheter, PP osv. Nä ska han med så får han se till att hålla ihop, annars bättre att han stannar hemma. Det passar helt enkelt inte det svenska kynnet och lagbygget när en enskild spelare får för mycket plats. Fråga Lagerbäck*blink*.

Emil Sandin må vara draftad av Ottawa Senators. Men jag tycker det lutar mer åt Almtuna än NHL för honom. Vad jag främst menar är att han agerar som han redan vore en etablerad och ganska tvärmätt 33-åring på isen. Vad har hänt med hans fina dribblingskonst och offensiva tacklingar? Den Emil Sandin hör till mina favoritspelare i Brynäs. Visst han är ung och det handlar om självförtroende och förtroende. Fullständigt normalt och helt okej att ha en tung säsong på många sätt. Men saknar lidelsen och passionen i hans spel. Jag menar även om det går/känns tungt måste han visa att han vill vara med och våga sticka in näsan i hetluften mera, om inte annat. Annars är såväl exempelvis Wennström, Rensfeldt och Larsson snart förbi honom de också. D.v.s. ”Almtuna nästa”. Kom igen nu Emil!

Det blev kryss mot Södertälje. Surt att gå miste om ledningen så sent i matchen. Men jag tycker Brynäs inte förtjänade att vinna. Även om det klart syntes att Brynäs är klassen bättre än Södertälje i det mesta i spelet var Brynäs ändå sällsynt hafsiga och slarviga med såväl passningar som puckkontroll. Avdelningen vårda pucken, som generellt blivit mycket bättre denna säsong, var närmast (denna kväll) på nivån som brukar innebära kvalserien i slutändan. Men ändå ett styrkebesked att få med sig poäng på bortaplan, fastän det alltså var många hästar på grönbete (på koncentrationsnivån), för att lagmaskinen skulle snurra i närheten av full effekt.

Brynäs, enligt lokalpressen, arbetar för fullt med idéer för att kunna locka mer publik till matcherna framöver. Jag hoppas att en idé är att se till att krydda laget med flera spelartyper till nästa säsong. Brynäs av idag är ett ”välkammat” gäng där Andersén och Sundqvist sticker ut en aning med fysiska inslag. Kahnberg är väl den som främst kan bryta mönstren och lura ett helt försvar ut på läktaren. Granström är den tydligaste retstickan. Men jag saknar de renodlade rollspelarna, som även har en förmåga att ofta kunna bli publikfavoriter och samtalsämnen bland supporters.

Kudroc, Wanvig, Aarnio är alla tre exempel på sådana spelare, men som av olika orsaker passerade revy snabbt i Brynäs. Jag tycker att det borde finnas plats för åtminstone en sådan spelare i varje Brynästrupp framöver. En spelare, som i sig, är ganska måttligt begåvad hockeymässigt. Som ibland t.o.m. ställer till det för laget med onödiga utvisningar. Men med en förmåga att röra om grytan ordentligt. Det är egentligen ett självklart inslag i ishockeyn, tycker jag. Men närmast bortträngt (åtminstone numera) av de styrande i hockeysverige med en ”kastrerad” show som resultat.

 

 

Det pratas mycket om Brynäs ineffektivitet hit och exempelvis Magnus Kahnbergs måltorka dit. Dock väldigt lite om hur Brynäs markant har flyttat fram sina positioner spelmässigt, med en betydligt mer offensiv grundmentalitet än de senaste sju-åtta åren.

 

Under de senaste säsongerna (fr.o.m. Leif Boork blev coach) har Brynäs tillhört Elitseriens mest effektiva lag. T.o.m. säsongen 07/08 när Brynäs blev jumbo var laget effektivast i serien. Ett välorganiserat försvarsspel, ofta igelkottformerat i knä på målvakten med snabba kontringar som vapen var strategin. Ett spel som i grund och botten då främst byggde på motståndarens misstag snarare än den egna skaparförmågan. Brynäs sköt då ofta få skott och när väl en målchans dykte upp, så var de relativt ofta heta målchanser.

 

Med undantag för säsongen 07/08 har det också varit svårt för motståndarna att göra mål på Brynäs under dessa säsonger. Så är det fortfarande även denna säsong. Men vad som nu skiljer markant är att motståndarna har inte bara svårt att göra mål utan får slita ont för att få igång något etablerat anfallsspel i huvudtaget. Brynäs sätter numera ofta in en enorm press redan vid offensiv blå, när motståndarna har pucken, med ett gott resultat förvarsmässigt.

 

Kontentan av detta ger att Brynäs är mer ”puckbärande” och spelförande nu än tidigare. Ett spel som ställer högre krav på den egna skaparförmågan och är mer utvecklande för spelarna att spela. Men det är just här som det ännu brister, som jag ser det. Visst hade Brynäs ett effektivitetsproblem de första fyra-fem omgångarna. Men efter det har de haft en fullt normal utdelning. Vad det brister i är krasst att för få heta målchanser skapas, för det hör till att motståndaren har en målvakt som åtminstone någon gång står på huvudet med en jätteräddning eller att en puck träffar stolpen eller smiter precis förbi, utan att målvakten för den delen är någon vägg och att Brynäs är usla på att träffa målet….Problemet är snarare kvalitén på ”den sista passningen” eller antalet av dem så att säga. Det är för hafsigt och dålig precision i passningar och inte samspelt i åkvägar, som gör att många chanser rinner ut i sanden.

 

Eller problem förresten? Det är en fas eller process som varje topplag har gått igenom. Alltså bli riktigt bra på att även skapa chanser av egen kraft tillsammans med styrkan att kunna utnyttja motståndarens misstag. Brynäs har en bit kvar. Men det är förbaskat kul att se ambitionsnivån i lagets sätt att spela. Lite mera träning och drill så……

 

Men här i Gävle gnälls det mest på Brynäs. Inte minst i lokalpressen. Att Brynäs sannolikt är Elitserien absolut jobbigaste lag att möta har passerat obemärkt. Hur ofta har Markström egentligen behövat stå på huvudet hittills? Ingen notis om det heller...

 

Brynäs står på tröskeln att åter bli en maktfaktor i hockeysverige. Inte för att de är rikast som alla vet, men är inte långt från att bli en lagmaskin som mal ner motstånd efter motstånd....

I mina ögon är nu Brynäs att betrakta som ett topplag. Lindansandet kring de nedre strecken är bara ett minne blott. Okej Brynäs är bara sjua i tabellen men i spelstyrka hör man nu utan vidare till landets fem-sex bästa lag. Något som kommer att visa sig i årets sluttabell (med reservation för fler tunga skador på exempelvis Hietanen) men framförallt visa sig de närmaste åren. Alla ingredienser är numera på plats och utvecklingskurvorna pekar överlag klart uppåt snarare än nedåt. Brynäs är en lagmaskin tillräckligt stark att kunna mala ner vilket motstånd i Elitserien som helst. Visst exempelvis HV 71 och LHC är fortfarande bättre än Brynäs. Men inte bättre än att Brynäs kan överraska och dra det längsta strået ändå, i en matchserie av sju matcher.

Kylan och vårdandet av pucken tillsammans med det offensiva spelet är de ingredienser som främst har förbättrats jämfört med ifjol. Det offensiva spelet hackade dock ju även länge och väl under denna säsong. Men det lossnade till slut. Men det har inte lossnat mer än att det är denna ingrediens som har mest utrymme att förbättras och förfinas ytterligare. Det tar tid men tiden talar för Brynäs.

Gårdagens match mot SSK var dock ett skolboksexempel på vad betydelsen över att ha ”ett stabilt grundspel att luta sig mot” innebär. Brynäs såg överlag lite slitna ut. Passningarna och kombinationerna fungerade inte. Det var rörigt i laget men såväl spelare som gjorde debut, comeback, samt sena besked om avstängning (Dixon). Där dock den energi som ändå fanns främst riktade sig åt att göra grunderna grundligt med bra avvägningar och tålamod i spelet som räckte för att vinna. Ett styrkebesked, även om det var nästjumbon som stod för motståndet.

Apropå avstängningen av Dixon. Vilken parodi! Förbundet måste ta tag i den pajasskötta disciplinnämnden. Men inget ont som inte har något gott med sig. Undertecknad är starkt för att spelare ska kunna ”vila” från matcher och därmed kunna köra mer grundfys istället under säsongen. Dixon är bra, men Brynäs har bra bredd på anfallssidan och kan utan vidare täcka upp att Dixon saknas i det korta perspektivet.

Men nu är vi inne på den heta potatisen: rotationssystem. Vilket tyvärr har blivit synonymt med rotationssystem alá Boork. Men det får vi ta någon annan gång. Men klart är iaf att elithockeyn här befinner sig på en hedenhösnivå i jämförelse med toppfotbollen, vilket jag hoppas att Brynäs ska gå i bräschen för att ändra på. Inte minst med tanke på de fina juniorkullar som Brynäs har och kommer ha de närmaste åren iaf, så finns alla möjligheter på plats, om bara viljan finns där att skörda frukten av att kunna ha ett relativt fräscht gäng framåt vårkanten när allt ska avgöras.

 

Enbart två inspelade poäng efter fyra matcher och målskyttet har klickat betänkligt. Men jag tror inte denna poängmässigt svaga start har påverkat laget nämnvärt. Snarare är jag helt övertygad om att såväl coacher som spelare har känt och känner att de har ett grundspel och organisation som mycket väl håller måttet. Dessutom ett driv och en arbetsvilja i laget som lovar gott. Sedan är det även tydligt, tycker jag, att det finns spetskompetens i laget som saknades ifjol, även om det ännu syns mest i linjer, spelsätt och intentioner än i mål- och poängprotokollet.

 

Rent spelmässigt tycker jag att Brynäs har förtjänat sex poäng på de första fyra matcherna. Timrå borde de åtminstone ha vunnit i sudden mot. SAIK förtjänade att vinna i Läkerolen. VF var en kryssmatch och Modo borde ha krossats. Det ger sex poäng.

Men vad spelar det för roll då utfallet blev ynka två poäng? Jo, något som jag lärt mig genom åren angående Ishockey är att lägga mer fokus på hur laget fungerar som enhet och dess linjer och intentioner än att stirra mig blind på resultatet. I långa loppet, över en lång maraton säsong, kommer mixen mellan bra organisation, arbetsvilja och spetskompetens att tydligt visa sig och ge resultat. Min övertygelse är alltså att Brynäs här har en bra mix. Jag tycker också att det är tydligt att Brynäs har något riktigt bra på gång och räknar kallt med att de landar åtminstone topp sex i tabellen.

 

Att de går troll i målskyttet kommer, under perioder, att drabba de flesta lagen under säsongen. Likaså kommer det att bli åtskilliga matcher under vintern där Brynäs kommer att plocka poäng fastän de inte spelmässigt förtjänade dem, inte minst beroende på att de då har en bra mix (enligt ovan). M.a.o. det jämnar ut sig i längden.

 

Då lägger jag hellre större vikt i att konstatera hur tandlösa såväl Timrå och Modo var mot Brynäs. Två erkänt hemmastarka lag med normalt hög fart där Brynäs, inte minst i den första perioderna, nästan alltid, de senaste tio åren, har fått sina fiskar varma och haft fullt sjå att freda sitt mål parkerade i försvarszonen. Nu tog Brynäs tag i taktpinnen i Timrå och drog närmast ner byxorna på Modo spelmässigt.

 

En från i fjol redan stark lagmaskin har blivit starkare och har alla förutsättningar att växa sig ännu starkare under säsongens gång, som jag ser det. Så mycket råtalang och utvecklingspotential finns det utan vidare i laget. Ta Simon Bertilsson som ett exempel och studera hans spelsinne och trots sin ringa eliterfarenhet så sällan hamnar i tidsnöd ute på isen. Vad må det bliva? Just egenskapen att sällan/aldrig hamna i tidsnöd är väl det främsta signumet på backar på världsklass nivå? Dit har naturligtvis Bertilsson en bra bit kvar. Men det är en tidsfråga bara, tror jag.

 

Så om det var väsentligt för Brynäs att de fick en bra start ifjol, så har de i år något att falla tillbaka på. Därmed är de inte alls lika känsliga för en dålig start och rent generellt tror jag Brynäs långsiktiga trend över säsongen kommer att vara stigande. Den som lever får se om jag är ute och cyklar eller inte:)