Alla omkring, dom märker ingenting, det gör ont...Gud så jag hatar den låten. Och som jag hatar att den illustrerar så väl vad jag känner i mitt Brynäshjärta just nu.



Jag är en investerare, en av de ganska många som investerar i Brynäs, och det handlar inte speciellt mycket om pengar utan det vi faktiskt investerar är vårt engagemang, vårt hjärta och själ. Alla omkring, dom märker ingenting, åtminstone inte särskilt mycket eftersom de flesta av oss lever helt vanliga liv och utåt sett är helt vanliga människor. Men så är det ju inte, egentligen. Inombords är vi Brynäsare. Under matchdag investerar vi hela vårt känsloregister, mellan matchdagar grubblar vi över den senaste triumfen eller fiaskot, när säsongen är över känner vi oss tomma en vecka eller två för att sedan börja spekulera och diskutera kommande säsong. Vi lever för Brynäs helt enkelt.

Visst, familj, de nära och kära går naturligtvis före, men det förutsätter nästan att de har förståelse för att man vill äta gammelfarmor Hildas 90-årstårta framför teven om släkten absolut måste samlas en lördag. En vinst och helgen är räddad, vid förlust mår man skit inombords, ibland i flera dagar.

Så mycket betyder Brynäs för oss, så djupt är vårt engagemang och så mycket känslor har vi investerat i det vackraste av alla klubbmärken.

Är det då konstigt att en förlust med 1-8 mot Luleå känns som att bli hånad av den man älskar?