Nej, jag var inte där.

Ändå var det så man drog efter andan när fyrverkeriet tändes. Det kan naturligtvis inte mätas med att ha varit på plats men även framför tv-skärmen gick det inte låta bli att imponeras av den vykortslika inramningen och att Brynäs med detta storslagna arrangemang återigen lyckas påminna oss om den saga hela detta jubileumår har varit. Och vad kan egentligen vara mer passande för att avsluta firandet av en älskad hundraåring än ett kollossalt jippo?

För jippo är precis vad man måste se det som, en imponerande fest, en happening. Det var säkert alldeles underbart att vara där, ett minne för livet och som sagt, även vid teven var det mäktigt.

Men var tog hockeyn vägen?

Det är ingen hemlighet att jag till stor del delar Leif Boorks uppfattning om utematcher och någonstans i det hela tycks man glömma bort att Elitserien faktiskt är en tävling och de tre poäng som delas ut är lika viktig i början av december som i början på mars. För mig är sporten viktigare än jippot och jag vill se den sport jag älskar spelas under bästa möjliga förutsättningar, åtminstone när det gäller en tävlingsmatch. Nu hävdar många att det var lika för båda lagen, javisst, men det är en ursäkt jag inte riktigt köper, Timrå som nu förlorade, hade dem samma förutsättningar att ta en trepoängare som AIK och Rögle, de lag som de främst konkurrerar mot i serien? inte riktigt va...

Absolut, det var ett fantastiskt jippo som alla inblandade i arrangemanget ska ha beröm för, till och med jag kan uppskatta att man med en sådan festlighet avslutar ett storslaget firande och samtidigt ger fansen ett minne för livet.

Jag önskar bara att man hade lämnat Elitserien utanför, eller snarare inomhus...