BP Bloggen

Av Brynäsare, för Brynäsare...

Det närmar sig...

Ni vet den där känslan man får vid en nysning? Först en liten och nästan njutningsfull kittling som övergår till ett olustigt obehag, så kommer själva nysningen och plötsligt är alla bekymmer borta, man känner sig bara allmänt glad och nöjd med sin plats i tillvaron.

Igår upplevde jag något liknande, jag hälsade på min bror och hans familj.

Det kanske låter lite konstigt att jämföra det med en nysning, men tänk er själv; Jag har inte träffat hans härliga barn på ganska lång tid eftersom vi bor en bit ifrån varandra, så självklart var det med en bubblande och kittlande glädje i kroppen jag vände bilens nos västerut. Olusten kryper på en någonstans mitt ute i det gröna, när man har avverkat ett antal mil genom stora barrskogar och det plötsligt börjar dyka upp bilar med Leksands IF-stickers på bakrutan, mina närmaste släktingar bor nämligen i fiendeland. Uuuusch!
Efter jag har kommit fram kan man inte annat än vara glad, dels för att få träffa mina favoritsynskonbarn men också för att där mitt ibland alla otäcka Leksandsfans ha lyckats hitta en säker tillflykt, min bror är tack och lov också Brynäsare. Något han och jag blev tillsammans under de stunder vi tillbringade i Gavlerinken tidigt 80-tal.

Med 17 dagar kvar till premiärmatchen får det mig att tänka på Kenneth Andersson, den lille snabbe vänsterforwarden som under första halvan av 80-talet använde sitt fenomenala målsinne till att skrämma slag på motståndarmålvakterna. Helt klart den bästa målskytt av dem jag genom åren har sett spela i den vackraste av tröjor, inte ens Brendl når upp i samma klass.

Denna otroliga sniper spelade naturligtvis i tröja #17
Betygsätt blogginlägg:
0
2838 Träffar
0 Kommentarer