BP Bloggen

Av Brynäsare, för Brynäsare...

Vad hände?

Det var ju nu vi skulle få plåster på såren, den lindring av smärtan och upprördheten, som fortfarande dröjer sig kvar sedan måndagen, en trogen men något stukad Brynässupporter så väl behöver. En särskilt fin lindring skulle det bli också eftersom det alltid är något lite extra med att spöa Djurgården. För visst skulle vi väl spöa ett DIF som sladdar en aning i tabellen, dessutom ett DIF som vi i stort sett gjort till vana att slå under senare tid. En promenad i parken liksom.

Suck...

Jag fattade ingenting, det kändes bara tomt! Efter tio minuter av matchen gjorde jag något ofattbart. Något aldrig tidigare inträffat, åtminstone inte så länge jag har kunnat välja själv. Jag stängde av tv:n. Med hakan i knäet satte jag mig ner och stirrade ut i tomma luften, eller snarare  mot den svarta tv-skärmen och försökte greppa vad jag nyss hade sett, dock utan större framgång.

Efter de senaste dagarnas känslostormar var det plötsligt som att allting tog slut, luften gick ur mig och kvar fans bara en oändlig tomhet, som att det var bara ett ihåligt skal av mig själv som satt där. Chockad och utan förmåga att bli varken besviken, förbannad eller något annat. Jag fattade bara inte.

Vad var det som hände egentligen?

Framåt början av tredjeperioden slog jag på tv:n igen, tittade utan att egentligen se på och det enda bestående minne av matchen är två ord...

Betygsätt blogginlägg:
2
2341 Träffar
0 Kommentarer