BP Bloggen

Av Brynäsare, för Brynäsare...

2012, en liten tillbakablick. Del 1.

 

Ni har väl alla läst Erik Sandbergs krönika där han så målande vackert beskriver sin upplevelse av fjolårets höjdpunkt, om inte tycker jag absolut ni ska göra det, den är verkligen läsvärd. Den gav också mig inspirationen att i all enkelhet försöka plocka fram några ögonblick här och där, höjdpunkter eller kanske bedrövelser från resten av året som av olika anledningar lämnade ett spår i mitt hockeyhjärta. För enkelhetens skull tar jag det i kronologisk ordning, följdaktligen börjar vi i
 
Januari.
 
Brynäsare eller inte spelade ingen roll de där nätterna i början av året när vi fick se kapten Johan Larsson leda sina mannar till ett efterlängtat Jvm-guld. Vem minns inte Gustavssons fantomräddning på Ryssarnas friläge i slutminuten av finalen och sedan Zibanejads avgörande i förlängningen, fantastiskt. Lustigt nog är den tydligaste minnesbilden av hur Micke Renberg började gråta av glädje i direktsändning, kanske för att det trillade någon tår för mig själv också.
 
På hemmaplan ungefär ett dygn senare hittar vi nästa ögonblicksbild. Vi befinner oss i Läkerolen och i motståndarnas bås står tränaren som inför säsongen bytte lag för att han enligt kvällstidningsrubriker "ville ha chansen att vinna något." Jag har inget personligt emot Nicklas Czarnecki, tvärtom tycker jag han var en viktig pusselbit i Brynäs nutida historia, men med de där rubrikerna i bakhuvudet var det ju inte utan skadeglädje vi fick se Brynäs närmast köra över Färjestad och vinna med 4-1. Att Brynäs av bara farten fortsatte med att dänga både Djurgården och Luleå i efterföljande omgångar gjorde ju inte saken sämre. För Czarnecki blev det dock inte lika trevlgt då han veckan därefter fick sparken från Fbk och såvitt jag vet inte har synts till i Hockeysverige sedan dess.
 
Februari
 
Minns jag mest för att det ryktades om att Enterfeldt inte tänkte förlänga med Luleå, själv skrev jag ett inlägg riktat till Sundlöv då om att han borde vara med och hugga där. I slutet på månaden visade det sig dock att jag hade varit tvåa på den pucken, den satt redan i Sundlövs plock.
 
Mars.
 
Slutspel. Morgan Johanssons domartabbe. Lill-Kentas gnäll och hur vi till slut knäckte Frölunda är alla minnen som lär sitta kvar i bakhuvudet länge än, men det minne som framträder tydligast under denna månad är Rickard Wallins ögon i TV-intervjun efter att Brynäs vunnit sin andra raka semi mot dem. Ögon som lyste av en sådan avgrundsdjup tomhet man bara ser hos en slagen man. Riktigt vad han sa under intervjun minns jag inte, förmodligen något om usla domare och filmande Brynäsare, men den där tomma blicken glömmer jag aldrig. Måhända gör det mig till en dålig människa men att se den blicken i hans ögon gladde mig oerhört.
 
April.
 
Glömmer väl ingen av oss, någonsin. Bara en sådan sak som att slå ut Färjestad med klara 4-1 i matcher var ju värt att fira, att sedan få vara med om den närmast episka final som matchserien mot Skellefteå sedan utvecklades till finner jag inte ord för att beskriva, jag kan bara återigen rekommendera er att läsa Eriks krönika.
 
Maj-Juni.
 
En tid det inte händer så mycket i hockeyväg, värvningarna som dök upp var mer eller mindre redan kända men något som jag minns med glädje är hur Thuresson beskrev Brynäs som en organisation med gott rykte ute i hockeyvärlden när han kritade på kontraktet. Riktigt lika roligt tyckte jag inte beskedet att Niklas Andersén skrev KHL-kontrakt var, jättekul för honom naturligtvis och det är klart han måste ta en sådan chans, men oj så jag saknar honom. På det personliga planet var det naturligtvis en höjdpunkt när jubilumsboken levererades.
 
To be continued... ;)
Taggad i:
Betygsätt blogginlägg:
1
2520 Träffar
0 Kommentarer